Mont Royal och några tankar

Här var vi igår, på Mont Royal. Såg ut över stadssilhuetten som tycktes helt annorlunda från det här hållet jämfört med från vattensidan. Jag och Milla gick dit med en tjeckisk tjej vi träffat från hostelet, som undrade om hon fick följa med. Självklart, sa vi. Sen hängde vi hela dagen. 
 
Det är så sjukt att jag är här? Försöker tänka på att vara i ögonblicket just nu, även om mitt ögonblick är på ett hostel med munk- och jeansjacka på och kalla fingrar, i ett rum där jag sitter i hörnet och knappar på datorn medan två män snackar på spanska i skinnsofforna framför mig och två andra människor skriver på varsin telefon. Kanske vore det en mer spännande bild att dela med er än utsikten från Mont Royal, men nu får ni den beskriven istället.
 
Jag ska ringa hem om en stund, är planen. Klockan är 18:05 i Sverige och det känns som en bra tid att ringa. Här är det precis mitt på dagen. 6 timmars skillnad gör faktiskt att det känns lite som parallella universum. Finns ni fortfarande där, på andra sidan vattnet? Ja, jag ser ju det på sociala medier och meddelanden. Men det känns otroligt avlägset. 
 
I eftermiddag åker vi till Ottawa, vi ska få skjuts av en kvinna via en samåkningsapp som heter poparide. Ska bli spännande. Och kul att komma fram till staden som ska vara vårt hem de närmsta fyra månaderna. Boendet har vi dock inte tillgång till förrän 31 augusti, och det känns lite segt att behöva leva ur sin resväska en vecka till. Då kan jag lika gärna åka någon annanstans, tänker jag. Samtidigt skönt att få landa lite. Fixa mobilabonnemang, utforska staden, hämta ut uOttawa-kort och sånt där. Både jag och Milla konstaterade att vi är lite färdiga med omkringresandet, redo att komma fram. Men vi får se.
 
Jag igår kontra min faktiska vy just nu.
 
Igår gick vi och åt indiskt och provade på företeelsen "Apportez votre vin", ta med ditt eget vin, som man får göra till en del restauranger här i Québec. Maten var godare än vinet, och vi var så otroligt trötta pch mätta när vi gick därifrån men ändå fast beslutna att gå vidare till en bar - det var ju fredag! Några öl in på en meter av dem (en dålig idé), satt vi och stirrade och förbannade jetlagen, som gjorde att varje öl snarare kändes som sömnmedel än alkohol. Halv ett kom vi äntligen tillbaka hem och fick gå och lägga oss. Men idag- dag tre/fyra, kanske vi till slut är lite mer inställda till den östnordamerikanska sommartiden.
Hanna. 22 år.
Dokumentationsberoende psykologstudent.