Första intrycken från Ottawa

Nu blir det ett lite skrivigt inlägg tror jag. Orkar inte riktigt gå igenom bilder, även om jag har så många.
 
Det är måndag, klockan är snart fem. Imorse kom Erik hit. Jag och Milla hade planerat att möta honom på flygplatsen, men missbedömde tiden litegrann och fick dessutom buss-pass som inte var aktiverade än, så planen var väldigt trasig när Erik väl skrev och undrade var vi var. Vi mötte honom på busshållplatsen istället. Eh, det är tanken som räknas?
 
Tabaret Hall på uOttawa, Eriks ankomst och peppen av att se huset vi ska bo i på riktigt. 
 
Supermysigt att vara tre i alla fall, och ikväll kommer Clara och Anna också. Då är det svenska kollektivet komplett. För närvarande bor vi i ett (otroligt fint) hus via airbnb. På lördag får vi flytta in i vår riktiga lägenhet. Vi gick och kollade på den nu, i en konstig cirkel som tog oss tillbaka till universitetsområdet och till centrala stan. Ottawa är nog inte så stort som det först kändes.
 
När jag och Milla kom hit i lördags så var det mycket på en gång. Vi fick skjuts av en supertrevlig kvinna som höll igång konversationen i två timmar. Jag zonade ut lite, har gjort det mycket senaste dagarna känner jag, orkar inte riktigt prata så mycket. Älskar att lyssna på folks tankar dock. I alla fall, framme på hostelet slog en söt doft av weed och organiserat kaos emot oss. Så otroligt avslappnad stämning på det hostelet. Och på gatorna låg människor och sov. Andelen hemlösa här är så mycket högre än i Sverige, det är verkligen slående. Känner mig extremt priviligerad. Och alienerad. 
 
Allt i butikerna är i storpack och matpriserna är höga. I kassan vet jag inte hur jag ska betala - credit or debit? Var är jag? Vad gör jag här? Mycket sånt. Men lördagskvällen avslutades med fyrverkerier över vattnet med ett tyskt par och sedan en internet-stund på Starbucks wifi (nätverkat på hostelet fungerade inte). Kändes lite tryggare igen. Det här kommer gå bra. 
 
Vad fånigt med huvudet på sned. Men tycker ändå det är min bästa vinkel? I Montreals Jardin Botanique (bilder kommer!) och på hostelet igår.
 
Det är faktiskt otroligt skönt att vara flera i samma situation här. Att resa två har varit guld också. Men om jag känner mig själv rätt vet jag att jag blir mer självständig när jag etablerat mig själv lite, vet vad jag har att göra med och så. Tills vidare kanske jag kan få vara lite mer avvaktande, ta det långsamt. Inte pressa mig själv för mycket, bara långsamt tänja gränserna på min bubbla av komfort. Saker som kommer underlätta är att ha skaffat kanadensiskt sim-kort, med internet, och att börja skolan. Få ett sammanhang, uppgiter, riktning. Och träna igen.
 
Igår var det pride-festival här och ikväll blir det vietnamesiska sommarrullar och vitt vin. Och sömn, förhoppningsvis. Hjärnan har dragit igång lite och börjat tänka och försöka räkna ut saker som inte går att räkna ut under timmar då man inte ska tänka alls. Därmed blev nattsömnen inte av särskilt god kvalitet inatt.
Hanna. 22 år.
Dokumentationsberoende psykologstudent.