Edward, jag och John

John och Edward back in Sweden! Och jag var självklart på plats ;)
 
De hade signering i Jakobsberg, hade inte tänkt åka först men sen gjorde jag det i alla fall, skulle nog ångrat mig annars! De var lika underbara som vanligt, även om mitt lilla möte med dem bara blev på just signeringen, och då har man ungefär tio sekunder på sig innan man puttas iväg... Fick en kram av John i alla fall, något av det bästa som finns!
 
Åkte till hotellet efteråt, virrade omkring länge innan jag hittade dit, och såg dem när de kom och gick in i hotellet, men sedan stannade jag inte kvar tillräckligt länge för att träffa dem när de kom ut igen. Åkte hem vid tio, då var det kallt och mörkt och inte så där väldans kul att åka genom Stockholm själv. Missade ju mitt tåg med en minut så fick sitta och vänta en halvtimme också... Jaja, kom hem till sist, gick och lade mig vid midnatt kanske, inte så farligt. Somnade dock inte på rktigt förrän strax efter fyra. Idag vaknade jag av att Tuva spelade piano, blev irriterad först; "Kan man inte få sova här eller!?" men sen såg jag att klockan var halv ett... Haha oops!
 
Otroligt fin utsikt de har från sitt hotell, Stockholm är så vackert!
 
Nu kommer Elvria snart hit, vi ska fixa lunch och försöka hitta på något att göra, kram på er!

Historien om när jag fick en kram av John Grimes

Okay allihopa, måste ju faktiskt skriva om vad som hände torsdagen den 22 mars.

John och Edward var i Sverige då, i Stockholm, och vi hade halv studiedag. Dagen innan hade vi letat upp deras hotell i stan och väntat där några timmar, men de kom inte dit förrän mycket senare på kvällen. Så vi gjorde ett nytt försök, jag och en ganska stor grupp kompisar faktiskt! Vi åt lunch i skolan och sedan drog vi in mot stan, jag och Mathilda åkte till hotellet med en gång medan de andra skulle komma efter senare.

Precis när vi kommit upp ur tunnelbanan, minuter från hotellet, så twittrar de.



Fjärilarna i min mage då, jag kan inte ens beskriva. Vi sprang hela vägen till hotellet, där det redan väntade massa fans.

Vi stod precis utanför glasdörrarna, och hade väntat kanske tre minuter, när vi plötsligt ser John innanför dörrarna. "Oh my God!" får jag ur mig, men alla andra verkar väldigt lugna så jag säger inget mer, men det känns så overkligt. Han har håret nere, svarta jeans och en tröja med lite tv-figurer på. Så underbar. Trots att han luktar en aning, haha, en dusch hade inte skadat!
Han vinkar, kommer ut och börjar krama oss. "Good morning guys, good morning! It's just me not Edward." Och när han kommer fram till mig så säger jag "It's not morning anymore guys" (fråga mig inte varför jag sa guys när det bara var han där, jag fattade inte själv förrän jag sagt det) och han svarar "Okay then, good midday, good midday" eller något sådant, samtidigt som han ger mig världens kram. Jag dör lite smått!


Hahaha well, ett annat fan tog den här bilden och la upp på Facebook. Jag ser en smula galen ut...


Glad tjej i bakgrunden...

Sedan går han omkring där, folk är väldigt lugna medan han kryssar fram mellan dem, med en liten svans efter sig (innehållande bland annat mig haha). Mathilda lyckas få en bild men jag är för försiktig, knackar på honom lite då och då och säger "John..." med liten röst. Jag har framme kameran i alla fall, men upptäcker att batteriet är dåligt. Perfekt timing liksom. Får en väldigt bra film i alla fall!



En stund senare kommer även Edward ut, men honom kom jag inte fram till över huvudtaget, bestämde mig för att satsa på John haha. Edward hade i alla fall en väldigt söt blå keps med vingar och en vit jacka med noter.
Snart ser jag Liam (tour manager) hoppa in i en taxi och ropa på dem att det är dags att åka. John börjar krama fans hejdå och drar sedan med Edward in i taxin. De försvinner iväg.


Sekunder innan de åker.

Kvar är vi och vet inte riktigt vad vi ska göra, fansen börjar röra sig åt olika håll och vi vet inte var vi ska. Vi vet att John och Edward ska till en studio och spela in, men vi har ingen aning om vilken studio. Så twittrar de igen (älskar de här killarna!)



Så det var bara att leta upp Cosmos studios i mobilen och sedan ta tunnelbanan dit! Vi såg direkt var vi skulle gå när vi gick av, för vid ett litet, litet hus var det en samling tjejer i färggranna kläder.


Såhär såg det ut utanför studion då, när ännu inte särskilt många hade kommit dit. Man kunde se in genom fönstret om man tittade nära, så det var det alla gjorde! Vi såg dem gå omkring därinne ibland, men mest såg vi studiomänniskor som nog tyckte vi var väldigt roliga, för de fotade fönstret en del!

John och Edward kom ut från studion flera gånger, John med en gitarr en gång, och folk blev som galna då, ett knuffande hav av tjejer flockades genast runt killarna. Det var väldigt svårt att ta sig fram, men jag lyckades en gång och fick en bild med John!

Lycklig tjej här, haha... :)


Trevlig vinkel, yes yes :D


Josse lyckades fånga ögonblicket också! (Lite roligt att det ser ut att vara helt andra människor i bakgrunden?)

Japp, och sen var det mer knuffande, de gick in igen, kom ut, gick iväg och köpte lunch, kom tillbaka, Edward försvann in, John gjorde nån Zombie-liknelse om hur vi var, och ja, jag förstår honom. Gillar verkligen inte allt knuffande och trängseln, men för att komma fram är man tvungen att ge sig in i det.


Det här var när de hade varit och köpt mat, Edward kom tillbaka hoppsandes med ett fan, och ätandes gifflar! En smula random.


Tänk er nu det här, fast han kollar rakt på mig! Jag missade ögonblicket med kameran... Men John fick en idé om att vi skulle sjunga Waterline, så han gick omkring och snackade om det, och så plötsligt stod jag såhär nära, och jag kände mig tvungen att säga något. Så jag sa "Are we gonna sing?" med en väldigt konstig wannabe-irländsk dialekt. Det var då han kollade på mig. Alltid något!




Ingen av de här videosarna är mina, men de är ifrån när vi sjunger. Den första visar mycket från innan själva sången, och den andra visar lite efter. "Back to mobbing!" Kan ni se mig? :)

Ja, sen vet jag inte så jättemycket mer att skriva. Jag har flera grejer som jag kommer ihåg, men det är som en dröm redan, så långt borta, och det är bara små detaljer som etsat sig fast, utan ordning eller struktur.

Det var i alla fall en helt otrolig dag, och jag glömmer aldrig när John hade sin armar kring mig (MIG liksom!) eller när jag sa "Thank you" med ett stort leende efter min bild. Vill bara att de ska komma tillbaka :')

Flood gates, can't wait!


John och Edwards Eurovisionbidrag, med video inspelad och redigerad av dem själva :) Läppsynkningen är väl inte direkt hundra, men whatevah! I am close to the, waaaterline!
Hanna. 20 år.
Au Pair i Toulouse för tillfället.