Himlen bara

Himlen för några mornar sedan. Jag gick upp, såg ljuset, vände 360 grader och hämtade kameran. Ni vet när en bara har en minut på sig? Sedan är det över.

"Selfcare"


För många random höstiga bilder.
 
Hej vänner. Sitter i hörnet av mitt rum och lyssnar på Ed Sheeran. Jag har på mig ett par nya, mjuka byxor som jag köpte för en och en halv timme sedan i Blagnac. Jag är ganska trött. Men har i alla fall någon typ av energi idag, tillräckligt för att skriva det här till exempel. Hade en fruktansvärd morgon, med bilkörning och tullpassager som inte gick så bra. Men det gick. 
 
Jag har kommit till insikt att jag känner mig ganska ensam här. Har hemlängtan. Gjorde ett självskattningstest baserat bara på senaste dagarna och fick resultatet att jag kanske har en lätt depression. Känns rimligt. Allt går så långsamt. Känns som jag har gett upp lite att försöka få till grejer, aktiviteter, nya vänner. "Det blev såhär," liksom. Det där med att träffa nya människor tar liksom kraft och kräver att jag reser mig ur min bekväma bubbla för en stund. Orkar inte riktigt. Så vad gör jag istället? Försöker vara snäll och ta hand om mig själv. Jag är ju min egna vän, och sina vänner säger man inte elaka saker till eller trycker ner. Försöker bli sams med mig själv liksom. Just nu känns det som jag är i lite harmoni. Har gjort en kort yoga-sekvens och druckit julte. Drog på mig läppstift för att jag kunde.
 
Selfcare. Att ta hand om sig själv. Jag har inte tänkt att det betyder att göra specifika grejer, typ bada bubbelbad och smeta på ansiktsmasker. Mer att tillåta sig själv att vila så väl som att vara den som drar upp en ur sängen ut på promenad. För att må bra. Det är inte alltid det krävs att en tänker på det aktivt, mår man bra och är lagom stimulerad av livet itself så kommer saker naturligt; umgänge, avklarade uppgifter, platser att vara på med tider att passa så väl som tid för att slappna av. Jag har för närvarande lite för mycket tid och lite för lite av allt det andra, tror jag. Är ganska säker på att jag är känslig för ångest och depp naturligt, alltså genetiskt, så får bara lära mig hantera det. Igen och igen. Skulle gärna ta en titt på mina gener för att veta mer säkert. Visste ni att den enskilt största faktorn för ens lyckonivå som fyrtioåring inte har att göra med ens jobb, lön eller ens familj? Den största påverkan kommer från hur en mådde som femtonåring. Med andra ord måste det finnas något som är personlighet och mående inprogrammerat i oss, som är ganska konstant oavsett yttre omständigheter. När jag var i Sverige i våras ville jag verkligen bara bort bort bort till något annat. Jag börjar känna igen känslan. Längtar alltid till nästa steg. Jobbar på att landa lite. Nu ska jag titta på Wahlgrens värld.

I'm in love

Skymning för några dagar sedan. Alla kvällar är så fina här.
 
Jag är kär hörni. Har fått vara med världens mysigaste tvååring idag :') Imorse vaknade jag, lika trött som igår, för att skjutsa fyraåring och pappa till flygplatsen, Blagnac. Det gick bra, fyraåringen tyckte jag körde dåligt men what to do liksom. På tillbakavägen hittade jag hela vägen till vår by, men på vägen från byn till huset körde jag fel och fick vända tillbaka. För många rondeller!!
 
Dagen spenderades i alla fall hemma, tog en långpromenad här vid fälten men annars har jag pluggat franska och kollat serier. Halv sex började jag värma på mat för att klockan sex promenera och hämta tvååringen hos nounou. Grinden in var låst så jag stod utanför en bra fem minuter (??? hur är det med svenskan) med växande panik av hur jag skulle öppna den. Visade sig att den bara öppnades inifrån, med porttelefon typ. Hade kanske varit bra om någon meddelat mig innan! Men, tvååringen, äsch, M kan han kanske kallas from now on, känns fånigt att skriva åldern. M var nöjd att se mig och vi hade en fridfull promenad hem, han i sittvagnen och jag sjungandes diverse svenska sånger. Han ville plocka lite blommor också, så plockade åt honom. Sedan kom vi hem till tomt hus, jag fixade klart med maten och han fick äta pasta med omelett och tomater (som han ääälskar). En kaka till efterrätt hann det bli också innan Marie kom hem från stallet. Vi åt och M lekte lite och ville sen städa golvet - sopa, dammsuga, skura. Gulligasteeee! Efter det blev det badning och nattning i alla fall.
 
Franskan är kämpig alltså, idag vid middagen försökte jag böja verbet besoin (behöva) men tror jag fick till det väldigt fel för Marie började skratta så hon grät typ, och jag med då. Vet fortfarande inte vad jag sa haha, tror det var nåt olämpligt för hon ville inte förklara. På torsdag ska jag i alla fall till en skola för språknivåtest och så börjar jag en kurs nästa vecka! :) Ser såå fram emot det. Det är också då vardagen drar igång på riktigt, med skola för A också, fyraåringen. Struktur yes please!
 
Nu ska jag kika lite How to get away with murder (så spännande om än rörigt som tusan nu senaste säsongen) och sen kanske Gift vid första ögonkastet om jag orkar. Bisous!
Hanna. 20 år.
Au Pair i Toulouse för tillfället.