Höstfärger och sömnsvårigheter

Tiden har kommit och gått. Idag var jag i skogen. Mina ögon har torkat efter tårar från Så mycket bättre. Det är fint att känna grejer. Idag är jag så trött så känslorna kommer lättare fram. Jag kunde inte sova inatt, det var en av mina sämsta nätter. Somnade men vaknade igen, låg och vred på mig och prövade olika strategier för att somna om. Mindfulness. Sovlåten. Räkna andetag. Till slut gav jag upp och gick upp och målade naglarna. Agnes var inte hemma så jag kunde prata och sjunga lite för mig själv också. Sedan gick jag och lade mig, klockan var kvart i sex och jag tänkte på mina månader när jag jobabde som receptionistvikarie och var tvungen att gå upp så tidigt. När jag väl somnade drömde jag om ett stort hus med trädgård och äpplen och bin, men mest drömde jag om att jag hade så mycket ångest att jag knappt kunde andas, prata. Trycket över bröstet var totalt och tyngde ned hela min existens. Sedan vaknade jag, en halvtimme innan alarmet. Så då gick jag upp.
 
Livet snurrar snabbt här i Lund. Jag har varit med i spex och det var episkt. Jag har tindrat med ögonen och försökt fota av den vackra vackra hösten. Jag har gått på två begravningar. Imorgon börjar vi en ny kurs, om WAIS-testning, alltså intelligenstest. I fredags hade vi tenta på emotioner. Jag var klar först av alla.

Himlen bara

Himlen för några mornar sedan. Jag gick upp, såg ljuset, vände 360 grader och hämtade kameran. Ni vet när en bara har en minut på sig? Sedan är det över.

"Selfcare"


För många random höstiga bilder.
 
Hej vänner. Sitter i hörnet av mitt rum och lyssnar på Ed Sheeran. Jag har på mig ett par nya, mjuka byxor som jag köpte för en och en halv timme sedan i Blagnac. Jag är ganska trött. Men har i alla fall någon typ av energi idag, tillräckligt för att skriva det här till exempel. Hade en fruktansvärd morgon, med bilkörning och tullpassager som inte gick så bra. Men det gick. 
 
Jag har kommit till insikt att jag känner mig ganska ensam här. Har hemlängtan. Gjorde ett självskattningstest baserat bara på senaste dagarna och fick resultatet att jag kanske har en lätt depression. Känns rimligt. Allt går så långsamt. Känns som jag har gett upp lite att försöka få till grejer, aktiviteter, nya vänner. "Det blev såhär," liksom. Det där med att träffa nya människor tar liksom kraft och kräver att jag reser mig ur min bekväma bubbla för en stund. Orkar inte riktigt. Så vad gör jag istället? Försöker vara snäll och ta hand om mig själv. Jag är ju min egna vän, och sina vänner säger man inte elaka saker till eller trycker ner. Försöker bli sams med mig själv liksom. Just nu känns det som jag är i lite harmoni. Har gjort en kort yoga-sekvens och druckit julte. Drog på mig läppstift för att jag kunde.
 
Selfcare. Att ta hand om sig själv. Jag har inte tänkt att det betyder att göra specifika grejer, typ bada bubbelbad och smeta på ansiktsmasker. Mer att tillåta sig själv att vila så väl som att vara den som drar upp en ur sängen ut på promenad. För att må bra. Det är inte alltid det krävs att en tänker på det aktivt, mår man bra och är lagom stimulerad av livet itself så kommer saker naturligt; umgänge, avklarade uppgifter, platser att vara på med tider att passa så väl som tid för att slappna av. Jag har för närvarande lite för mycket tid och lite för lite av allt det andra, tror jag. Är ganska säker på att jag är känslig för ångest och depp naturligt, alltså genetiskt, så får bara lära mig hantera det. Igen och igen. Skulle gärna ta en titt på mina gener för att veta mer säkert. Visste ni att den enskilt största faktorn för ens lyckonivå som fyrtioåring inte har att göra med ens jobb, lön eller ens familj? Den största påverkan kommer från hur en mådde som femtonåring. Med andra ord måste det finnas något som är personlighet och mående inprogrammerat i oss, som är ganska konstant oavsett yttre omständigheter. När jag var i Sverige i våras ville jag verkligen bara bort bort bort till något annat. Jag börjar känna igen känslan. Längtar alltid till nästa steg. Jobbar på att landa lite. Nu ska jag titta på Wahlgrens värld.
Hanna. 20 år.
Au Pair i Toulouse för tillfället.