En nypa osorterat självförakt

När jag var yngre skrev jag hela tiden. Små historier, dikter, dagböcker, låttexter, drömmar. Nu har jag börjat skriva matdagbock. 10:30 Havregurt, müsli, persika, inolaxol, vitaminer, bröd, hummus, tomat, apelsinjuice, kaffe. Tänker att det är dags att se över mina matvanor och se om jag kan koppla ihop dem med hur min IBS-mage mår. Men det är inte särskilt kreativt, det där med att skriva matdagbok.
 
För fyra år sedan gjorde jag en video där jag pratade om att jag egentligen är en skapande människa, men att jag på sistone tappat det lite. Tog precis ned den videon och en del andra från youtube. Kanske att man ska rensa upp sin internethistorik lite ändå, så att säga. Har ju mitt liv online, på gott och ont.
 
Ibland får jag skrivardrömmar igen, men bara som små moln, korta vindpustar av tanken på att skapa något. Sedan tänker jag att det känns så långt borta, ett omöjligt projekt. Jag lyckas aldrig slutföra någonting. Jag ska nog sälja min keyboard kanske. Den ger mig så dåligt samvete. Jag har ingen ro i kroppen för att orka sitta ned vid den och vara dålig på att spela piano i flera timmar, tills jag kan bli okej på att spela piano. Det känns ouppnåeligt. 
 
Usch. Började skriva på det här inlägget igårkväll men lade ner och gick och la mig istället, tänkte att ångestkänslan kunde sovas bort. Det gjorde den också, men nu är den tillbaka. Har bekräftat sommarjobb idag, så imorgon (och sen typ varje dag resten av sommaren) ska jag vara i Fruängen 07:00. Bra att bli sysselsatt, komma ut i riktiga livet lite igen. Förutom den grejen idag har jag bakat rabarberkaka, joggat och läst. Funderat. Igår träffade jag Lisa och vi körde 36 frågor. En av dem var vilken egenskap eller förmåga man skulle välja att vakna upp med om man fick välja. Först sade jag att jag ville kunna stänga av hjärnan på beställning. Jag ångrade mig sen, för det skulle nog bli en för vanlig försvarsmekanism mot att hantera jobbiga situationer och tankar. Men lite lockande är det ändå. Slår knut på mig själv. Och skäms över min självupptagenhet. 











Kom ihÂg mig?
Hanna. 20 år.
Au Pair i Toulouse för tillfället.