Tidsinställd ängslan

Ibland tänker jag att det inte är så konstigt att jag är en stundtals väldigt ängslig själ. För jag blir så himla trött på att ständigt se allting i mer än femtio nyanser av grått. Vrida och vända och tänka om; å ena sidan, å andra sidan. I grund och botten är det nog en bra egenskap och jag skakar på huvudet åt de som ser svart och vitt. Rätt och fel. Samtidigt avundas jag dem. Och bannar mig själv. Och i samma minut som det här inlägget går upp går min alarmsignal igång (om jag inte stängt av det redan för att jag vaknat långt innan av mig själv). Ha en fin tisdag.











Kom ihÂg mig?