Mörkblå

När det är som kallast och mörkast kan det också vara som vackrast. Tänker på en julnatt på Ryd då allt var stilla och stjärnorna var miljoner miljoner över himlen. Det gav mig känslan av att vara verkligen närvarande, en del av världen - men samtidigt i något helt overkligt. Det blir aldrig samma himmel här hemma. Längtar ut till stjärnklara sommarnätter, där luften är behagligt varm och världen är levande, inte så mörk trots sena timmar.
 
Bilderna ovan är inte från Ryd, men från Huddinge förra veckan. Den där torsdagen som var så bitande kall och glittrande - min tjugoårsdag. 











Kom ihÂg mig?
Hanna. 20 år.
Au Pair i Toulouse för tillfället.