Loves me, loves me not

 
Vad är viktigast? Att älska eller att bli älskad?
 
Jag älskar bekräftelse. Jag älskar komplimanger, mobilen som blinkar av meddelanden och när folk väntar på mig för att kunna gå tillsammans någonstans. Jag älskar att känna mig uppskattad och omtyckt. Men jakten på den där bekräftelsen kan göra mig lite blind. Jag jagar den desperat ibland, gör om mig själv för att passa in. Och det känns ju inte så bra.
 
Att vara oälskad, vad är det för liv? Har du inte någon som tycker om dig blir allt tungt, du måste ta dig igenom livet själv och möta motgångar utan någon vid din sida. Jag tror att de flesta går igenom i alla fall perioder då de känner sig oälskade och det kan vara något av det värsta man är med om, men det är nog sällan man går igenom ett helt liv utan någon som ser en. Jag tänker dock, att om man själv har något man älskar, så kan man ta sig igenom det. Det behöver då inte vara en människa, snarare något man brinner för, älskar att göra.
 
Att bli älskad är på något vis att ha fokuset på omvärlden att anpassa sig själv till andra; har man dåligt självförtroende blir det där att vara älskad det som håller en uppe. Medan att älska kan bli att älska sig själv och låta sig själv göra det en älskar. Sen om det handlar om en person blir det ju lite mer komplicerat. Passioner är viktigt tror jag i alla fall. Artister, instrument, spel, familj, skogen, innebandy, hästar, dans, keramik, målning, filmer, människor eller intressen; älskar man inte något i livet så har man ju inget att leva för?











Kom ihÂg mig?
Hanna. 20 år.
Au Pair i Toulouse för tillfället.