Som tunna trådar sträcks vi ut

Sträcker mig åt alla håll. Det är dag två och veckan är slut men min vecka är inte slut för jag kommer komma hem sent när hela familjen gått och lagt sig i tre dagar till framåt. Varit helt och hållet bergochdalbana sedan skolan började, rent psykiskt alltså. Totalglädje och sen blixtsnabb irritation och uppgivenhet. Bara så där. För varm för snäll för engagerad för trött för lite för mycket. Behöver verkligen jobba på lite grejer med mig själv, som att acceptera hur jag är, hur jag ser ut och hur jag funkar. Ta hand om det jag har. Inte vara rädd för att prioritera mig själv ibland.
 
"We are born not just for ourselves." Det säger min personlighetstyp mig. Tänker nog så rätt mycket. Vill uträtta något här i världen och får ständigt dåligt samvete av att känna att jag aldrig gör tillräckligt. Aldrig är tillräcklig. Lite lagom utmattande.











Kom ihÂg mig?
Hanna. 20 år.
Au Pair i Toulouse för tillfället.