En decemberdag 2014

#mh14 och nästan jul

Varning för mindre bildbomb.

Lite trött Tuva på pendeln.
 
De tre underbara i Uppsala ♥
 
Framme och exalterade på Kärlekens torg!
 
Petter, Kodjo och Linnea.
 
Bröllop! Det var så fint så fint. Paret hade vunnit auktionen om bröllop i buren och alla pengar (drygt 25 000 kr!) gick till insamlingen för att stoppa spridningen av HIV. Sarah Dawn Finer sjöng, Kodjo höll bebis och tårarna rann. Haha, det var härlig stämning, jag skulle inte tacka nej till ett sånt bröllop!
 
Stormtroopers kom och tog våra platser! Det var okay dock, de hade samlat in drygt 100 000 kronor, galet!
 
William vinkar till Tuva! (hon syns i glaset på sista haha)
 
Åkte till Uppsala i söndags och kikade på Musikhjälpen live. Det var fint där i buren i år och blev över 30 miljoner insamlat till kampen mot HIV. Hoppas verkligen pengarna kan göra något bra! Tredje året jag följer Musikhjälpen nu, inget slår väl första men tycker trion skötte sig utmärkt ändå. Det växer ju för varje år, i år var första gången det fanns ett initiativ på skolan tror jag? Hörde massa fler prata om det än vanligt, så det är väl bra!
 
Nu är det jullov. Har en lektion imorgon men annars är vi klara med allt. Vegetariskt julbord (mums det var fantastiskt faktiskt!) och snö blev det idag, julkänslan är på plats tillsammans med granen! Är dock trött på allt materialistiskt och alla praktiska förväntningar som kommer upp i samband med denna årets största högtid. Stress över julklappar som inte blivit inhandlade, rum som inte har städats eller mat som inte lagats tar liksom bort glädjen och värmen från alltihop. Det blir så... ytligt? Man gör liksom inte alla grejer för att man känner för det utan för att det är det man "ska" göra. Just nu här hemma så känner jag väl främst av det från mamma och om man ska dra det så långt så kan jag ju se kopplingar till kvinnorollen här också, att ta hand om allt och fixa så fint och duktigt. Krav på sig själv, förväntningar från omvärlden, en bild av hur det ska bli. Undrar om det ens blir någon glädje kvar?
 
Jaja, jag är i alla fall glad för ögonblicket. Känner mig inte så stressad utan nyfärgad i året och med min fina kappa välkomnar jag ledighet! Eller ja, ska jobba lite imorgon förmiddag och själva julavslutningen är inte förrän på fredag men välkomnar min i princip-ledighet! Hoppas på att hitta på något kul med kompisar nu innan vi åker till Ryd för julafton med familj. Får se vad som händer!
Stockholm är vackert nu, men kallt för de som inte har någonstans att ta vägen...

Earth

 
I like the trees 
I like the early mornings
Summer nights with no worries
I like the wind
I like the cold air
The way it ruffles my hair

I walk your ground
I hear your sounds
I feel you all around me
You carry us
You give us home
Without you, we couldn't be

You bring me joy and peace of mind
While we are pushing you over the edge
Oh earth, you're ever so kind

So forgive us for the marks we make
The scars we leave upon you
I know that you will heal in the end
But never will we forget you

The paths we walked
The dreams you gave
The life you brought to us
We can never return 
We can never repay
But we will always look up to the stars and think
Oh earth, what a world to be living in
 
 
Nåt lite annorlunda. Ihopknåpad på två timmar, dikten skrev jag för några dagar sedan. Inspirerad av Marzias video http://youtu.be/fYmJBxIGx94?list=LLytpjwZaTj48vWluwZsJeZg (missade för övrigt volymen i ett av klippen och det stör mig otroligt men jaja)
Hanna. 20 år.
Au Pair i Toulouse för tillfället.