Vila i frid, Lilla Grå ♥

I måndags kom jag hem efter skolan till något jag inte alls var beredd på. Malte, den gråa, fluffiga katten med uggleögon som funnits i vår familj i nio år, fanns plötsligt inte mer.
Han hade fått njursten och vätska i lungorna och på dagen hade mamma varit inne med honom hos veterinären, där hon ställts inför det svåra valet om att försöka rädda honom eller inte. Han hade inte stora chanser, hans njurar var väldigt dåliga och veterinären sa att hade det varit hennes katt hade hon låtit honom gå vidare. Så det blev bestämt att han skulle få somna in.
 
När jag kom hem var han redan borta och det var svårt att förstå att han inte bara låg och sov, utan att han aldrig skulle öppna ögonen igen. Jag strök hans päls och tänkte att det var sista gången jag gjorde det. Det jobbigaste med döden är ju att den är så slutgiltig, det är inte något som går över. Malte kommer aldrig springa omkring igen, aldrig dricka vatten från kranen, bufsa mot ens ansikte eller sitta och spana fåglar. Nu vilar han under linden i vår trädgård, en av hans favoritplatser. Det känns förjävligt, men sånt är livet, sån är döden.
 
Jag grät inte igår och inte heller idag, men visst känns det ändå; att du inte finns kvar.
2003 - 2012 ♥


Hanna    ï     ï   http://augustiibaarn.blogg.se










Kom ihÂg mig?
Hanna. 20 år.
Au Pair i Toulouse för tillfället.