Gimme gimme gimme


Jag behöver/önskar mig just nuuu...

Jeansjacka - snygg och lagom mycket liksom, lite mittemellan, härlig vårjacka :)
Svarta tighta jeans - mina är blekta och har hål buhu...
Datorfodral - har en datorväska men den är väldigt stor och klumpig så ett litet fodral vore nice!
Jag är inte rädd för mörkret - Kents nya album, seriöst, jag BEHÖVER det!
Urbanears Plattan - verkar grymt bra, isolerande liksom!

Det superfina bildcollaget består av bilder från Google, bl.a. från Gina Tricot.

När olyckan slår till

Åh hej på er.
Var en helt galen gårdag... Pappa ringde från stallet och sa att Tuva ramlat av, och att de skulle in till sjukhuset. Senare kom han och hämtade mig och vi åkte in dit tillsammans där hon redan var. Kan ju säga att det var väldigt obehagligt och jag grät en del, men allt har gått bra och hon fick komma hem idag, om än trött och med kraftig huvudvärk. Lilla vän ♥

När det händer såna här grejer börjar jag verkligen tänka, fast jag inte vill. Tänk om det inte hade gått lika bra? Kan inte tänka på hur jag skulle klara mig om det verkligen hände något riktigt allvarligt i min familj.

I alla fall, Amanda sov över här igår för att hålla mig lite sällskap, och idag gick vi iväg och fotade lite, fast blev inte värsta bilderna direkt, men något i alla fall ;)

Du är nu ungdom


Lite lagom slarvredigerad bild från i tisdags :)

Så var det fredag! Och inte vilken fredag som helst utan den 27 april, vilket betyder att det blir långhelg, ingen skola på måndag och tisdag, på grund av Valborg, najsigt värre!

Men det här med Valborg alltså. (Ska man skriva det med stort V förresten?) Då ska det tydligen firas och festas och jag vet inte vad. Plötsligt är man inte liten längre, man hör visst inte till kategorin barn? Nu är man tonåring, ungdom, och som ungdom ska man ut och ha kul med kompisarna. Jag är verkligen ingen fest-människa, har aldrig varit, och tror inte jag kommer bli det heller. Fast, så kan jag väl inte säga, man vet ju aldrig vad som händer.

Jag vet verkligen inte hur mina planer för valborg/Valborg ser ut. Ska jag bara göra ingenting och hänga på familjen var vi än ska (/inte ska)? Ska jag dra ut med kompisar och träffa nya människor? Plötsligt snackas det om alkohol, och det är då jag känner att nu kommer den där gränsen för mig; ska jag stanna eller kliva över? Och med kliva över menar jag inte nödvändigtsvis att dricka, för det tänker jag inte hursomhelst, men att vara där det händer istället för att höra om det några dagar senare.

Jag vet inte, jag känner mig lite förvirrad. Det här är ett ganska förvirrat inlägget och jag undrar en smula vad jag vill ha sagt med det.
Hanna. 20 år.
Au Pair i Toulouse för tillfället.